Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - 3 Sönd. i Advent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
sin väckelsepredikan föra de egenrättfärdiga och stolta till
självmedvetande och självkännedom samt förkunna för "allt kött Guds
frälsning", varigenom de i anden fattiga blevo tröstade och
veder-derkvickta; så fylldes dalarna.
Även vi behövas sänkas i eget namn genom kännedom om vår
stora ovärdighet och synd samt höjas i Frälsarens namn genom att
se Guds frälsning, d. ä. den frälsning, som Gud utfört genom Sonen.
Den frälsningen är icke vårt utan Guds verk och angår allt kött,
och det är Guds allvarliga vilja, att vi i tiden skola se denna
frälsning och åtnjuta den till evig salighet.
Hur troget Johannes fullgjorde sitt uppdrag visar dagens text.
"Så sade han nu till folket, som gick ut för att döpas av honom :
I huggormars avföda, vem har ingivit eder, att I skolen undfly den
tillkommande vreden? Bären fördenskull sådan frukt, som tillhör
bättringen, och begynnen icke att säga inom eder själva: Yi hava
Abraham till fader; ty jag säger eder, att Gud är mäktig att av
dessa stenar uppväcka barn åt Abraham. Men redan är yxan satt
till roten på träden ; därför varder vart och ett träd, som icke bär
god frukt, avhugget och kastat i elden."
Av Matt. 3:7 se vi, att det var till fariséerna och sadduceerna,
han sade dessa gripande väckelseord. Johannesdopet var ett dop
till bättring. När den, som erkände i sitt hjärta, att han var en
syndare, som behövde göra bättring och få syndernas förlåtelse, lät
döpa sig, så överensstämde den inre sinnesförfattningen med den
yttre handlingen. Men fariséerna voro självbelåtna och menade,
att de ingen bättring behövde, därför kunde Johannes, som var sitt
ämbete trogen, icke döpa varken fariséerna, vilka voro självbelåtna,
eller sadduceerna, vilka voro fritänkare.
Att många av dessa båda nämnda partier likväl gingo till
Johannes för att låta döpa sig, visar dock, vilket stort anseende
Johannes hade. Fariséerna önskade väl, att Johannes skulle erkänna
deras fromhet och gudsfruktan och bekräfta det med dopet. Men
sadducéerna frågade icke alls efter sådant; utan de följde nog med,
därför att folket så allmänt gingo till Johannes för att låta döpa
sig, och då ville de icke ådraga sig folkets ogunst.
Något dop fingo dessa icke, men de fingo höra sanningen, att
de till sinnet och viljan voro avföda av den gamle huggormen
djävulen, och att de i den sinnesförfattningen icke skulle kunna undfly
den tillkommande vreden. — Bättringens frukt är självfördömelse
och frälsningsbegär. — Fariséerna menade, att ingen av Abrahams
barn, för så vitt de voro omskurna, skulle drabbas av den
tillkommande vreden, och att ingen hedning skulle komma till paradiset.
Nu fingo de veta, att Gud var mäktig att av hedningarna, vilka de
icke aktade mer än de stenar, de trampade på, uppväcka åt
Aabra-ham barn, vilka skulle vandra i Abrahams tro. — De hade länge
sysslat med det judiska trädets yttre prakt och lövverk men varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
