- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
290

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - 1 Söndagen efter Påsk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

290

1 Söndagen efter Påsk.

Luk. 24: 36—48.

Dagens text skildrar mötet mellan Jesus oeh lärjungarna, då han
för första gången efter sin uppståndelse uppenbarade sig för
dem, vilket skedde påskdagskvällen i Jerusalem. Jesus hade icke
lovat att uppenbara sig för dem efter sin uppståndelse förrän i
Galli-léen, då hade han nog aldrig fått uppenbara sig för dem. Han
mås-icke uppenbarat sig för dem, förrän han fått dem samlade i
Galli-léen, då hade han nog aldrog fått uppenbara sig för dem. Han
måste därför uppsöka dem, där de voro. Maria Magdalena visade han
sig för redan tidigt vid graven och för de andra kvinnorna, när de
gingo från graven. Den bedrövade Petrus visade han sig ock för
tidigare på dagen. Kleopas och en annan lärjunge — förmodligen
Lukas — gjorde han sällskap med på sin vandring till Emmåns,
där han öppnade deras ögon, så att de igenkände honom, oeh så
försvann han ur deras åsyn. Deras hjärtan blevo dock så brinnande,
då han med skrifterna visade, att den korsfäste Jesus var Kristus,
samt då han uppenbarade sig för dem, att de icke sedan kunde
stanna kvar i Emmaus utan måste ila till sina bröder i Jerusalem och
berätta den stora glädjen för dem. De funno de elva församlade
och dem, som voro med dem, och dessa sade: "Herren är förvisso
uppstånden och har bliv.it sedd av Simon." Då förtäljde dessa två,
vad som hade skett på vägen, och huru han vart igenkänd av dem.
då han bröt brödet.

"Och under det de talade härom, stod Jesus själv mitt bland
dem och sade till dem: Frid vare med eder!" V. 36. — Här hava
vi de saliga frakterna av hans lidande oeh hans död. Ingen syndare
och således ingen människa hade kunnat hälsas så av den helige
domaren, om icke Jesus med sitt gottgörande försoningslidande hade
trätt emellan. Men sedan han burit näpsten, kunde han meddela
dem sin frid. O, vilken salighet och lycka,!

"O, vad är väl all fröjd på jorden
mot en droppe av Jesu frid!"

Att åter se sin vän och höra en sådan hälsning var ett, så ljuvligt
förhållande, att de icke kunde tro, att det var verkligt. "De blevo
förskräckta och bävande och menade, att de sågo en ande." Hade han
förebrått dem deras synder, då hacle de nog förr kunnat tro, att det
var Jesus. Men att de hälsades med frid, det kunde de icke tro, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free