- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
291

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - 1 Söndagen efter Påsk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

291

det stod i överensstämmelse med sanning och rättvisa. — Då du i
nöden ropar till Herren, förefaller det dig ofta, som om han icke såge
eller frågade efter dig, ja, som om han icke funnes. Men har du
förgått dig, då har du icke svårt att tro, att han finnes och att hans
heliga ögon se dig. Så är det för samvetsömma själar; det finnes ju
även de, som icke oroas varken av sina synder eller Herrens
närvaro.

"Och han sade till dem: Varför ären I förfärade, och varför
uppstiga sådana tankar i edra hjärtan? Sen mina händer och mina
fötter, att det är jag själv, tagen på mig och sen. Ty en ande har
icke kött och ben, som I sen mig hava. Och då han hade sagt detta,
visade ban dem sina händer och fötter."

Fästän Jesus nu hade en andlig kropp, som kunde gå genom
lyckta dörrar och än vara synlig och än osynlig, så hade han dock en
kropp, som de kunde taga uti och vidröra och därigenom övertygas,
att det var han själv, som vandrat med dem och som dog på korset.
Men han visade ock hän till sina händer och fötter, på det att de
skulle förstå, varpå friden grundades, och varigenom friden var
stiftad, att det skett genom blodet på korset. Kol. 1: 20. Denna
salig-hetsbringande frid var icke grundad på deras händer och fötter =
gärningar och vandel, utan på hans händer och fötter, på hans
gärningar och vandel, marter, blod, sår och död.

Samma frid är även oss förkunnad i evangelium. Ef. 2: 17.
Jesus tog näpsten för alla, emedan han bar allas synder, på det att
vi skulle hava frid, och genom hans sår äro vi helade. Es. 53: 5, 6.
Även till oss säger därför Herren. Sen mina händer och mina
fötter. Där hava vi de eviga oomkullstötliga fridsgrundvalarna, som
inga känslans växlingar och inga ondskans makter kunna rubba.

När lärjungarna blevo övertygade om, att det var Jesus och att
fridshälsningen var befogad, hade grund för sig, blevo de så glada,
att hänförelsens berusning förtog dem den lugna besinningen. —
Tron består i förblivande vid ordet, vid sanningen och icke i hän ’
föreisen, fastän den bör och kan följa på tron. För att få
lärjungarna till sans och besinning, så att de kunde höra och få förstånd
i sanningen lugnade Jesus av deras glädjerus genom att fråga dem
efter mat.

"Och då de ännu icke trodde för glädjes skull utan förundrade
sig, sade han till dem: Haven I här något att äta ? Och de gåvo
honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka; och han tog
och åt därav i deras åsyn. Och han sade till dem: Dessa äro de
ord, som jag talade till eder, då ja,g ännu var med eder, att allt
måste fullbordas, som är skrivet om mig i Mose lag och i
profeterna och i psalmerna."

Detta hade han sagt dem före sin död, fastän de icke hade
förstått eller trott det (Luk. 18: 31—34) utan blevo häpna, när det
skedde. Till samma skrifter hänvisade han dem nu. Det var dock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free