Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - Kristi himmelsfärdsdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
Kristi himmelsfärdsdag.
Luk. 24: 49—53.
Vi fira i dag Kristi himmelsfärdsdag. En människa far i -synlig
måtto och i många vittnens närvaro från jorden och till
himmelen. Och det är densamme, som en gång såsom Gud sänkte sig
ned och upptog i sig den mänskliga mandomen. I denna mandom
har han icke blott uppfyllt alla människors förbindelser utan ock
uppburit all världens synd och straff, samt utplånat allt så väl, att
himmelen nu stod honom öppen. Och likavisst är den ock öppen
för oss i hans namn, emedan han icke hade några egna förbindelser
att uppfylla på jorden, utan det var våra, han uppfyllde, så var det
icke för sig han öppnade himmelen utan det var för oss. Därför,
så sant han nu sitter på himlatronen, efter att hava utplånat våra
synder, så sant hava ock vi rättighet och frimodighet till
himmelsfärd i och genom hans blod och offer.
Sedan han fullständigt och felfritt utfört sitt uppdrag på
jorden, behövde han vittnen, som skulle förkunna frälsningens
glädjebud bland judar och hedningar. Men dessa vittnen kunde visst icke
uppfylla sitt uppdrag av egen kraft. Därför sade han ock till dem:
"Se, jag sänder över eder min Faders löfte. Men I, bliven kvar i
staden Jerusalem, till dess T värden beklädda med kraft från
höjden". Detta löfte infriade han tio dagar därefter, nämligen
pingstdagen.
Innan de blevo beklädda med denna kraft, stängde de in sig
och reglade dörren. Men sedan de blivit döpta med den Helige
Ande, vittnade de frimodigt om Jesus Kristus och hans förtjänstfulla
försoningsdöd och segerrika uppståndelse.
"Och han förde dem ut till Betania och upplyfte sina händer
och välsignade dem". Det sista, som Jesus sade till dem enligt Matt.
28: 20 vid denna gripande avskedsstund, var denna försäkran:
"Och se, jag är med eder alla dagar intill världens ände". De
fyra-tio dagar, som förflutit från hans uppståndelse och intill denna dag,
hade varit en awänjningstid, då han sökte avvänja dem från att se
och vänja dem vid att tro utan att se. Han dolde sig för dem, så
länge de tålde vid det, och så uppenbarade han sig för dem, varvid
de blevo tröstade, glada och frimodiga. Och så dolde han sig åter,
tills de blevo nästan hopplösa och mycket bekymrade. Då
uppenbarade han sig åter för dem, varvid de återigen blevo glada och
frimodiga. Men nu lovade han, att alltid vara dem nära, alla■ dagar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
