- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
387

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - 22 Söndagen efter Trefaldighetssöndag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•387

Av Matt. 10: 26, 27 ocli Luk. 12: 2, 3 finna vi, att v. 22 syftar
på evangelii hemlighet. Evangelium är fördolt för allt mänskligt
förnuft, men icke för att det skall förbliva fördolt utan för att det
skall bliva uppenbarat av Guds helige Ande. Släppa vi in ljuset
i våra hjärtan, då kommer det förborgade i dagen. Och därför har
Herren givit oss öron, att vi må höra, vad han talar och då han
talar. ’ ’Om någon har öron till att höra, han höre.’’

När det är fråga om så viktiga saker som själens frälsning, må
vi se till både "huru" vi höra (Luk. 8: 18) och vad vi höra. "Och
han sade till dem: Sen till, vad I hören. Men med det mått, varmed
i maten, skall det mätas åt eder, och åt eder, som hören, skall mera
varda tillagt."; v. 24.

Såväl i böcker som .i predikningar utbjudes oändligt mycket till
vägledning, som dock är bara mörker och förvillelse, det
rekommenderas såsom själaföda men är ett själamördande gift. Mången tror,
att om man bara anför bibelord och talar om Gud och Jesus, så liar
man intet att frukta. Men vi må besinna, att villfarelsen är en
blandning av sanning och lögn. Den, som berömmer människan och
framhåller hennes förtjänster, han predikar villfarelse, hur vackert och
tilltalande det än må vara. Jesus varnar här för att höra vad som
helst, då han säger: "Sen till, vad I hören". Om I hållen —
"maten" — Guds ord och människors ord lika värdefulla, så bliver eder
tillmätt efter det måttet, så att I icke kunnen skilja på sanningen
och villfarelsen. Men om i vörden, hållen, "mäten" Guds ord såsom
en ofelbar auktoritet, så skall det ock mätas åt eder med samma
mått. "Och åt eder, som hören, skall mera varda tillagt."

Det är icke blott det förtroende, varmed man går för att höra
Guds ord, som man får behålla, utan mera skall varda tillagt. Gud
tillmäter oss med ett mycket större mått, än det vi komma med.
Frukta vi för villfarelsen — såväl den i vårt eget hjärta boende som
den av andra människor predikade — och vörda Herrens ord, skola
vi bliva ännu mera vissa på sanningen. — Dock till sådan visshet
kommer man under anfäktning av otro oeh tvivel.

"Ty den, som har, honom skall varda givet, men den, som ieke
har, från honom skall tagas, även det han har"; v. 25. Den, som
icke har eller icke vill låta Gud giva sig sinne för sanningen, skall
ock förlora själva sanningen. O, en rättvis men gruvlig dom! Må
vi bäva för att umgås så falskt inför Herren, att han nödgas taga
ifrån oss själva sanningen!

Må vi sätta det ljus, som Herren har tänt på ljusstaken, sätta
det till domare över oss och alla våra tankar och handlingar, så
skall han tillmäta oss ännu mera ljus. Må vi icke mäta nåden och
Herrens förmåga att hjälpa och frälsa efter vårt förstånds små och
olagliga mått, utan efter hans ord, så skall ännu mera varda tillagt,
det skall varda givet ännu mera eller klarare uppfattning av
nådens omätliga innehåll och Herrens vilja och förmåga att hjälpa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free