Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - Marie bebådelsedag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
Marié bebådelsedag.
Luk. 1: 46—55.
Dagens text utgöres av jungfrun Marias lovsång. Hon har all
anledning att fröjdas oeh vara glad samt prisa, tacka och lova sin
Gud; och hon gör det även av hela sin själ.
Sedan ängelen Gabriel uppenbarat för henne, att hon skulle
bliva moder till Guds Son, begav hon sig till sina gudfruktiga
släktingar, prästen Sakarias och hans hustru Elisabet. Av Elisabet
fick hon höra, att hon skulle bliva moder till själva Herren, och att
det barn, som Elisabet nu bar under sitt hjärta, nämligen Messie
förelöpare, spratt av glädje, vid Marias hälsning. Då utbrast Maria:
"Min själ prisar Herren, och min ande fröjdar sig över Gud,
min Frälsare; ty han har sett till sin tjänarinna^ ringhet. Ty se,
härefter skola alla släkten prisa mig sa,lig, ty- den mäktige har gjort
stora ting med mig, och hans namn är heligt."
Maria såg nu det mångtusenåriga löftet av Gud om hjälp från
höjden fullbordat, och däröver var hon glad. Hon såg icke den
nöd, som jämsides med en sådan stor benådning -—■ att vara utvald
till moder åt själva Frälsaren — måste prässa henne. Och det var
ju gott för henne. Nöden kom; ett fruktansvärt svärd skar igenom
hennes själ; icke många människor torde hava haft så tunga och
sargande lidanden som Jesu moder. Tänk bara att stå och se sin
käre son korsfästas utan att förstå dess betydelse. Men nöden kunde
dock icke tillintetgöra den frälsning, som hon nu besjöng och icke
heller skada henne.
O huru många Herrens vänner sitta icke inspärrade inom
nödens svarta murar. De ängslas, ropa och skria till Gud om hjälp
och förbarmande dag efter dag, år efter år, årtionde efter årtionde.
Men nöden är lika bitter, brännande och krävande, och hjälpen är
oftast dold, varigenom förtvivlan spärrar upp sitt gap och hotar att
uppsluka många Herrens vänner.
Petrus uppmuntrar alla dessa i lidandets ugn liggande själar,
då han säger: ’ ’Mina älskade, förundren eder icke över den
glöd-hetta, som vederfares eder till prövning, liksom hände eder något
sällsamt, utan i den mån, I deltagen i Kristi lidanden, så glädjens,
på det att I ock mån glädjas och fröjdas vid hans härlighets
uppenbarelse." 1 Petr. 4: 12, 13.
Och när icke Jesu egen moder blev fritagen från de bittraste
och djupast i själen sargande lidanden, då må ju icke heller du anse
ditt lidande såsom bevis för att du är övergiven av Herren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
