Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - —i— - Hertig Magnus och hafsfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mot Wettern han 8åg;
Men tankarne gingo så vida:
O, vore jag åter som förr ett barn!
Om sorger gossen ju intet kände:
Han muntert gjorde sin båt af flarn
Och, hvart han än ville, den genast vände. —
Mitt lif jag ej styr;
All kraft mig flyr,
Men hjertesorgen ej viker.
Hvi såg jag den blicken, så ljufligt klar?
Hvi fick jag den arma jungfrun vinna?
Blott bondedotter min Anna var,
Men hög i sinn’ som den ädlaste qvinna. —
Hur bittert det känns,
När samvetet bränns
Af minnet, som icke vill slockna!
Hu hu, det är så kalit på min höjd!
Hur ömkligt är allt, jag här kan njuta!
Ack, bort jag gifvit min prakt med fröjd
Att henne som brud till min barm få sluta.
Du blifver ej min;
Ty döden blef din,
Du fagraste älskogsblomma.
Då klingar den djupa visan med magt,
Och vemodsfullt hon hans Öra smeker;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
