Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Daniel - På böljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans nötta planka än en gång
Och stammen strängarna och qväden
Min hjeltedikt, min barndoms sång.
Framåt, min farkost! Jag vill gunga
Ännu en gång på böljans topp.
Vak upp, min harpa! Jag vill sjunga
För mina minnen om mitt hopp.
Slå högre än, du fria bölja,
Och ila ut på spårlös stig!
Du vet, att skalden vill dig följa,
Du vet, han tror, han älskar dig.
Väl säger man, att döden lurar
I tysta djupet nu som förr,
Och att på böljans höga murar
Han ofta öppnar grafvens dörr.
Kanske! — Men nu — se lifwt svallar
I skummets hvita perlekrans,
Då vinden med sin harpa kallar
De glada vågorna till dans.
Låt gå, så länge strålen brinner
På böljans skimrande krystall!
Må seglet svälla, tills jag hinner
Den stranden, der jag landa skall.
Och, medan minnets sånger höras,
Jag plöjer vågorna med lust:
Af hoppet skall min julle föras
Till någon fjerran gyllne kust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
