Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mtd. - Den vandrande vissångaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X
— 180 —
Ben vandrande Vissångaren.
QjfjPwn enda börda cittran är; hon är min
enda vän,
Och ingen börda finnes, så lätt, så ljuf som den.
Och ingen vän, så trostefull och trogen.
Med cittran uppå armen jag vandrar fri och
glad
Och sjunger mina visor för bygd och by och stad
Och sofver mången natt i svarta skogen.
Och ingen spörjer hvarifrån och ingen hvart
jag går;
Men alla lyssna gerna, nar jag min cittra slår
Och till dess ton ett enkelt qväde sjunger.
Ty hur de akta ringa den arme sångaren,
Så älska de dock sången och minnas ännu den,
När han, som sjöng, går glömd i nöd och hunger.
Om ljuft och ledt jag sjunger, om lifvets lek
och lust,
Om gull och gröna skogar, om dödens kalla
kust,
Om ära, som förgått, och svärd, som rostat:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>