Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mtd. - Den vandrande vissångaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men sjunger jag om kärlek, om tro och hjertesvek,
Då blir min hand så darrande, då blir min rost
så vek,
Och mången tår den sången har mig kostat.
Likväl ibland dem alla jag sjunger denna helst:
Den har mitt hjerta agat, den har min kärlek
frälst;
Den vakar öfver månget dyrbart minne.
Då faller mig i hågen, hur säll jag var en tid,
Hur Alfhild log emot mig så huld, så ängla-
blid,
Och hur jag henne svek med flyktigt sinne.
Det var en klarblå morgon uti vår fosterbygd,
Jag stod så glad af hopp och mod, så varm
af mannadygd,
Beredd att draga ut i vida verlden;
Då såg jag sist min barndomsbrud, igenom tår-
skymd blick,
Ocb aldrig gafe en ed mer ljuf än den, som
då jag fick
Till staf och till hugsvalelse på färden.
Mångt ord jag talte denna stund om tro, som
aldrig brast,
Och ärlig var min tanke att blifva dervid fast
Och ren min ed och hvit, som yngsta lilja.
Det var en vårdag arla jag kysste sist min vän,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
