Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Age - Ett godt hjerta. Interiör - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— de voro hans då; ty han bodde i det ena
af stenhasen. Han tålde icke, sade han, att
en f. d. am an t till hans hostrn dagligen gick
och tasslade henne i öronen. Jag sparade
honom derföre alla bekymmer i den vägen, till
och med sedan han satt af med hela hemgiften,
löst och fast, och gjort både sig och hustran
olyckliga. Sist sköt han sig för pannan.
Sedan dess hade hon ingen helsodag mer, och
två år sednare gick också hon nr tiden. Jag,
för min del, hade derunder tröstat mig på mitt
vis; jag hade tagit steget fullt ut och blifvit
egoist.
— Der, lektor, ser du följderna af att ega
ett godt hjerta! Tack vare det, blef jag
försummad i barndomen, bedragen i ungdomen,
miste min brud som man och måste nu på
ålderdomen, då jag kunnat vara tänkare och
vetenskapsman, nöja mig med rollen af en
fattig, utsliten och utledsnad sifferkarl.
Det var nu lektorns tur att blifva
betänksam. Ord sväfvade på hans läppar, liksom
rädda att lemna dem; ändtligen hunno de till
aktuariens öra.
— Jag ville gerna fråga dig en sak.
— Den vore?
— Blott om du — aldrig hjelpte — aldrig
understödde din svägerska under hennes
eländes, hennes enkotid.
Aktuarien fixerade sin vän; det skimrade en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
