Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Age - Ett godt hjerta. Interiör - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herr den och den, hvilken unga herre gåfve
allt hopp om att inte så snart ämna slita
deras ömma band. Jag önskade henne i tysthet
all möjlig lycka och egnade mig från den
stunden uteslutande åt den adertonåriga.
En liten elfva, smärt, luftig och ljuslett.
Icke umed dufvoögona — en haltlös bild, liksom
alla, der idealet for mensklighet hemtas från
ett djuriskt; — men med hvad jag föreställt
mig tten ängels ögaa, tillitsfullt, men
undergif-vet, afspeglande alla brytningar af ljus, men i
ett enda urdjup. Vemodig och glad, liflig och
lugn, efterlåten och stark, hängifven och kylig;
en sammanfattning at det bekanta “varium et
mutabile*; ett väsende, fullkomligt genom sjelfva
sin ofullkomlighet; en äkta, vek qvinnlighetsform,
hvars förlitet bildar en mannaqvinna, hvars
for-mycket en leksak. Sådan var hon, som utträngde
Helena.
— Allt det der reflekterade jag då ej så
noga öfver. Det har trängt sig på mig sedan,
under mitt ensliga lif, när jag blifvit barn på
nytt och roat mig att i minnet sammanlägga
bitarne af min sönderslagna lefnadsdröm. Då
såg jag i henne blott en intagande flicka,
öf-verlägsen mig sjelf i år och förstånd, och hvars
kärlek var en vinst, som retade min ärelystnad
— ty hvem är ej ärelysten i sin ungdom? —
Vi blefvo förtroliga, ty vi misstogo oss
ömsesidigt på hvarandra: hvad som hos mig var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
