Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Age - Ett godt hjerta. Interiör - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
maren hade jag tillbragt hos de mina, som firade
sista dagen deraf med en liten afskedsfest, hvari
mycken ungdom deltagit, Rinda ibland den. Jag
följde gåsterna, efter festens slut, till deras hem;
hon var den, som hade längst att gå, långt
utom tullen, så att de ofrige hunno skingras
under vägen, hvar till sitt, och vi båda sist
voro allena. Aftonen var kulen, och naturen
haqad af en tidig frost; men liksom den
helige i legenden gick jag midt bland vårar, ty
Rinda var vid min sida. Träd grönskade,
blommor knoppades, foglar sjön go inom mig;
det var ett jubel, en salighet, så att jag måste
brista ut, måste meddela något af min
förtjusning åt henne, som var dess upphof, mindre
för att förvissa mig om hennes gunst — om
den trodde jag mig förvissad! — än för att
framlocka ett kärligt ord, för att med musiken
af hennes stämma fullända de harmonier, hvaraf
jag redan omgafs.
— Rinda! hviskade jag och stannade. Hon
stannade också och såg upp på mig med en
lugn blick.
Jag, som ville vara djerf och vältalig och
innerlig — jag blef förbryllad, stammande,
oredig. Om hon ändå kommit mig aldrig så
litet till mötes; men detta lugn — det qväfde
min svada i födseln. De enda uttryck, jag fann,
voro dessa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
