Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Age - Ett godt hjerta. Interiör - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egna inelfvor. Men denna utplundrade mig,
såsom jag tyckte, på all tröst for det
närvarande, allt mod för det tillkommande. Hvad
voro nu mina luftslott? — Grus, som ej
lem-nade näring åt ett enda grönt strå: — grus!
Och ej öfrigt så mycket som en trång cell, der
jag kunde slå mig ned och begråta min
lef-nads lycka.
— Dummerjöns! röt aktuarien och dundrade
med näfven i bordet, så att assessorn, som
höll på att taga sig en pris, af förskräckelse
stjelpte dosans hela innehåll öfver sina
bröstveck af finaste hollandslärft. — Dummerjöns,
hvarför lät du flickan löpa? Jag skulle minsann
i dina kläder tagit henne fast och pratat
nonsens ännu en qvart eller par, och jag håller vad
mot alla verldens bokmalar, dig inberäknad,
att jag gått hem och lagt mig som förlofvad
karl!
— Hvilken man hade jag då varit? sade
lektorn, skakande sitt hufvud med det
smärtsamma leende, som var honom så eget. — Hon
hade ju gifvit mig sitt sista ord. Du sjelf,
aktuarie — hvarföre tala mot din öfvertygelse ?
— du sjelf skulle ej varit i stånd till det du nyss
sade, om du äfven i stället för din dåvarande
Johannisnatur hade egt min, af sjudande lava.
Du, som jag, skulle i den minuten betagits af
en vanmagt och skridit din väg tillbaka såsom
en skugga bland nattens öfriga skuggor. Du,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
