Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Age - Ett godt hjerta. Interiör - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glad tanke hos den, som andades denna
laft, liksom fogeln måste forgås, då han
vågar sig ut öfver ytan af det Doda Hafvet.
Olust var det, som ångade från den
omålade bokhyllan och dess stela, skinnbe-
klädda folianter, packande sig tillsammans,
liksom for att göra om intet hvart och ett
försök att ditsmyga något häfte af mera
själs-odlande innehåll. Olust primade, i aktuariens
ställe, i karmstolen framme vid skrifbordet;
den bligade med uggleögon fram ur hvarje
dammig vrå; den rann, som olja, i den gamla
lampan, aktuarien påtände, och vid hvars
sömniga sken de främmande sågo honom försvinna
genom en dörr, belägen gent emot den,
hvar-igenom de kommit.
De sågo stumme på hvarandra; men tyst var
det ändå icke. Dit in trängde ett aflägset ljud
af tvistande röster: aktuariens dofva, blandad
med en gäll qvinnoröst, lät, liksom då regnet
en höstqväll smattrar på rutan, och vindstötarne
emellanåt komma tjutande, hväsande och
pipande.
Om en stund kom aktuarien tillbaka, lugn
som om intet händt; han blossade en länsman ur
en kritskalle, så att den oljiga röken hängde
i festoner omkring hans hufvud.
— Tag en pipa, assessor. Hvad är han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
