Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - —X— - Den vackraste klädningen. Skizz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du stannar. Jag går väl jagt Au
re-voirl
Och Jeannette aflägsnade sig, stolt och rak
som en drottning.
Fredrique sjönk ned på en bänk och såg
rätt förtviflad ut. Gud vet, hvad för tankar
som korsade sig i hennes arma hufvud; men
tunga, mycket tunga måste de varit, ty hon
måste luta ned det i handen.
Och så satt hon och Önskade, att Jeannette
aldrig skulle komma tillbaka, och ändå syntes
henne minuterna sekelslånga.
Och Jeannette kom tillbaka. Hennes blick
var lika lugn, hennes gång lika fast; — det
var for besynnerligt.
— Fredrique, talade hon, se då upp!
Hon blickade upp, men rörde sig ej.
;— Nå, kära barn, nu får du väl erkänna
dig besegrad. Han sade, att min toilette var
förtjusande, att det blott fattades en småsak,
för att göra den oemotståndlig: en blomma
i håret och [den blomman, ser’ du, det är din
törnros.
— Ja, ja, du har segrat. Jag skall genast
hemta min vackraste törnros.
Fredrique reste sig upp, för att låta hand*
lingen följa orden, kanske ock för att dölja
sin förlägenhet.
— Ej så hastigt. Han ville likväl förunna
dig ett ögonkast, för att ej döma dig oseddan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
