Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - —X— - Den vackraste klädningen. Skizz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jeannette, goda Jeannette, jag skall
genast taga på mig en annan klädning . . . jag
skall . . .
— Gå till orangeriet ... ja, det är din
skyldighet, min snälla syster; jag brinner af
längtan efter törnrosen.
Och hon tog systern under armen ©ch förde
henne med halft våld åt orangeriet till.
Jeannette återkom ensam. Men vare sig att
domslutet var kinkigare, än Jeannette anat,
eller af något annat skäl; alltnog, den
stackars käranden hade ej återkommit, sedan lika
många qvarter förflutit, som minuter, då hon
sjelf väntade.
Och ändå syntes systern fullkomligt lugn;
— det var för besynnerligt, vi upprepa det.
Andtligen kom hon, ilade hon fram genom
de slingrande gångarna. Men — det
besynnerligaste af allt besynnerligt — förlägenhet,
fruktan, ängslan hade flytt sin kos; glädjen
strålade från hennes panna, hennes läppar;
ö-gats dunkla gåta var löst och lösningen låg i
tåren, som ännu gungade i ögonlocket; kinden
hade fått glöd; — den röda rosen hade
förlof-vat sig med den hvita. Hon var skön, ty
hon var qvinna.
Och hon störtade sig i sin systers öppnade
armar, och der blef hon åter det lilla tokiga
barnet, som grät och log på samma gång, som
begick tusen dårskaper, dem alla våra akt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
