Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Har du slagits?
Sonen svarar lika knappt och kärvt:
— Ja!
— Bra! Den här gången har jag klarat upp
saken. Men låt bli att klå pojkarna hädanefter, för
då åker du...
Han vänder om, vill dikta sin båt. Nu är han
klar med den saken. Han är ingen vän av
mycket prat. Men Kolka ropar plötsligt efter honom:
— Jag kommer inte att läsa tillsammans med
dessa stadsapor mera. Jag är inte sämre än de
och tänker inte låta dem skratta ut mig!
Fadern vänder tillbaka, ser förskräckt på
honom. Förstår inte.
— Vad tänker du göra utan skola? En obildad
man är värd tre kopek, en bildad en rubel. Du
behöver skolan!
— Jag tänker läsa hemma. Ensam...
Och Kolka sätter sig till böckerna med en
fullkomligt lillgammal envishet.
Tio år senare — nu är han redan Nikolaj
Petrovitj William, en erfaren storsjöfiskare,
som mer än en gång harpunerat valar, fångat
hajar och jagat säl — kommer han till en
gammal bekant, en lärare.
— Jag vill gå igenom sjömansskolan. Hur lång
tid behöver jag för det?
— Varför vill ni göra det? frågar läraren
förvånad. Ni behöver ett par år. Tänker ni bli
kapten?
— Nej, inte alls! Men jag behöver skolan. Jag
vill veta allt...
Ytterligare fem år ha gått. Nikolaj William
har grubblat över mycket... i en annan
omgivning, bland andra människor. Far och farfar äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
