Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svängde med armarna. Dessa odjur! De skulle helst
vilja ta allt ur händerna pä en. Men jag ska
visa er!
Han kastade en sten efter fåglarna.
Uppe i luften utkämpades riktiga strider.
Ovanför massvärmarna kretsade rovmåsarna,
små, men kraftiga, snabba fåglar med
rövarinstinkter. De söka icke gärna själva efter sin mat
utan föredra att röva den från de svagare.
Rovmåsen svävar högt uppe och lägger noga märke
till allt, som försiggår runt omkring. Får den syn
på en fågel med en fisk i näbben, störtar den som
en vansinnig på den, och om den angripna fågeln
förskräckt låter sitt byte falla, fångar rovmåsen
det i fallet och flyger till närmaste klippa, där
den hastigt slukar det. Sedan åter på lur, nytt
överfall. Mot dessa rövare försvara måsarna sig
i stora svärmar... Oavbrutet ljödo uppe i luften
skrin av seger och triumf, vrede och vanmakt,
hunger och mättnad.
Men oberörd lyste himmeln lugnt blå. Och
lika lugnt och likgiltigt lyste Ishavet i ett
genomskinligt blått...
Följande dag foro båda två ut på havet. Det
blåste en lätt landvind. De seglade till
fångstplatsen.
— Havet är underbart i dag! Så skulle jag
alltid vilja fara, bara vidare, vidare! utbrast
Vera hänfört.
Hon vilade bekvämt på en bred bänk i aktern.
— Och det är ju heller inte så svårt att styra!
tillade hon, då hon såg, hur lekande lätt William
lät seglet gå över till den andra sidan och lade
om rodret, varigenom båten vände skarpt åt
styrbord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
