Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nu är vi framme, sade William, lossade
hisslinan och lät seglet falla. Nu ska vi se vad
du är för en hjälpreda!
Vera satte sig vid årorna. Men hon märkte
snart, att det icke var något lätt arbete att ro en
båt på havet första gången, fastän det endast var
svag dyning.
— Nikolaj, jag förstår inte det här. Det går
inte bra, men hemma på floden kunde jag ro,
sade hon förvånat.
— Du måste sänka årorna samtidigt, inte för
djupt. Så ja. Så är det bra! Inte för fort bara!
Han ordnade med fångstredskapen, lade dem
på styrbords sida för att de skulle vara lättare
för honom att kasta ut.
— Nu är det galet igen. Varför lyder inte
vänstra åran dig?
— Årorna är så tunga... Det går nog bra
strax... Å, du... Handtagen är för tjocka, jag
kan inte hålla riktigt om dem. Men vad nu då?
ursäktade hon sig och blev ond.
Hennes ansikte blev rött och svettigt. Hennes
hår hängde fram under sydvästen i toviga
slingor.
William reste sig upp och stående bredbent i
båten kastade han ut linan med sänket.
— Jämnare! Jämnare! Inte så fort!
Han började lägga ut bottenreven och släppte
den två verst långa linan, vid vilken de tunna
metrevarna med de agnförsedda krokarna
hängde, lugnt över bord. Som bete hade han tagit
tjocka maskar.
På nytt började båten bli egensinnig och
dansa hit och dit med fören.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
