Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon kunde komma till dem... vara hos dem...
Nej, det gick icke nu.
Ångaren tjöt länge och klagande och styrde
därpå mot öster, till en annan värld, där det
fanns städer och människor.
Nu var dagen så kort, att Vera knappt hade
tid att ta en tur till Fågelklippan. Hon behövde
dessa promenader. Men mest längtade hon efter
solen. Å, om den bara ville skina! Dagen var grå,
en grå springa mellan två svarta murar. Solen
själv hade redan försvunnit.
Polarnattens båda isiga murar ryckte varandra
allt närmare. Dagspringan blev allt smalare.
Blev till en smal, smal springa. En tranlampa
brann oavbrutet inne... en veke, som simmade
i sälfett. Och alltid rådde halvmörker.
Därute tjöt vinden oupphörligt i mörkret.
Havet stönade. Hela vintern igenom klagar och
stönar det här, ty längs denna kust flyter en bred
arm från Golfströmmen.
Vera kunde icke taga några promenader
längre. Hon låg på bädden och andades tungt och
flåsande. Det var redan tredje dagen som
William lagade maten.
»Och om det nu verkligen blir en flicka?»
Denna tanke oroade honom medan han höll på
med kokkärlen. »Det skulle vara en tråkig
överraskning!»
— Du måste skölja hirsen tre gånger, sade
hans hustru halvhögt till honom.
— Ja, ja, det har jag redan gjort. Jag vet...
»Men om det blir en pojke, hå hå! Underbart!
Far upp i dagen... En kraftig liten man! En
riktig William... Den skulle man kunna göra
någonting av!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
