- Project Runeberg -  Ishavet sjunger : familjeroman /
93

(1934) [MARC] Author: Pavel Grigorjevitj Nizovoj Translator: Edvin Björk - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mular rörde de sig flåsande framåt. Varje gång
de måste stanna framför en brant stigning eller
en skarp sluttning darrade deras spända
muskler, och deras magra sidor höjde och sänkte sig.
Själv kände han sig heller icke frisk. Han hade
ont i ryggen och led av susningar i öronen. Och
fastän han endast ätit ett stycke hårt bröd under
hela vägen, var han icke hungrig. En sista
stigning, en skarp vänstersväng... äntligen fick han
syn på byn bakom en snökulle. Byn hade endast
ett femtiotal hus men ansågs vara den största
och rikaste.

William styrde renarna till en bekant lapps
hus. När han steg ur släden, föll han raklång
till marken. Benen, som blivit styva av det långa
sittandet, vägrade att göra tjänst.

— Andrej! ropade han in mot huset. Andrej!
Ge mig vitlök? Det gör detsamma, var du tar
den ifrån! Begär vad du vill! William tryckte
hans hand. Genast. Jag behöver den... Förstår
du? Jag behöver den... Döden...

Inne i byggnaden gned lappkvinnan Marina
gästens fötter medan hennes man sprang
omkring i byn. Framför den eviga lågan — en
tranlampa, vars gula tunga slickade de nedsvärtade
bjälkarna — bugade sig i ett halvmörkt hörn en
gubbe ända ned till golvet. Trots hettan, som
utströmmade från spisen, bar han en
fårskinnspäls och över den en rock av renskinn.
Fårskinnspälsens brämade kant hängde fram
nedanför renskinnsrocken. Smutsiga rännilar av svett
runno nedför gubbens ansikte, hans huvud
darrade, men likt en uppdragen automat fortsatte
han att buga sig. Han var så tjock i sin
vinterbeklädnad, att det icke såg ut som om han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:02:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ishavet/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free