Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bugade sig utan som om han långsamt föll omkull.
Han berörde golvet med pannan, stödde sig med
händerna mot de smutsiga, fullspottade
golvbräderna och reste sig upp, trött och suckande. Över
hans magra, bruna gubbansikte låg ett uttryck av
trötthet och dödslängtan. Han liknade en
leksaksgubbe i jättehögen av pälskläder.
Marina lade märke till att gästen intresserade
sig för gubben och förklarade tjänstvilligt:
— Det är Andrejs far. Fördriver sjukdom.
Skörbjugg.
— Måste man bedja länge för att sjukdomen
ska ge med sig? frågade William allvarligt.
Marina tänkte efter litet. Därpå svarade hon:
— Tusen. Ett tusen måste man.
— Verkligen tusen bugningar? frågade
William förskräckt. Han kommer ändå att dö.
Lappkvinnan funderade åter en stund.
— Nej. Hundra gånger. Hundra behöver man
och sen ingen sjukdom mer.
Under tiden sprang lappen Andrej från hus
till hus och talade med sina släktingar.
— Ryssen uppe från kusten behöver vitlök.
Ryssen ger kattun, skjorta, vad du vill...
Kvinnorna kommo för att se, vad det var för
kattun, kände på de båda grella tygstyckena, som
lågo på bordet, berömde dem... Men någon
vitlök hade de icke med sig.
Männen ville fråga om jakten och havet.
William avbröt dem i deras tal.
— Jag har inte kommit hit för att berätta. Min
son ligger för döden.
Han tog tygstyckena från bordet och stoppade
dem i säcken. Men han tog genast fram dem
igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
