- Project Runeberg -  Ishavet sjunger : familjeroman /
98

(1934) [MARC] Author: Pavel Grigorjevitj Nizovoj Translator: Edvin Björk - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genom tältet, lyste stjärnor här och där på den
mörka himmelen. Långt i fjärran virvlade
alltjämt den avtagande vinden.

William grävde fram släden, ropade på
renarna, vilka redan stucko upp huvudena genom
snön, och gjorde sig i ordning för avfärd. Han
ämnade försöka komma framåt så småningom
och icke vänta tills snön blev fast.

Vinden hade blåst ihop snön i drivor, och på
sina ställen var marken alldeles bar. Renarna
sträckte på sig, vädrade och vände varje
ögonblick på huvudena. De blevo oroliga.

Då de sprungo utför en sluttning, råkade de
in i en djup snödriva och sjönko ned ända till
buken. Men William kunde icke bli stående där.
Son och hustru väntade ju där borta! Där borta
sträckte Döden ut sina iskalla händer! Bara
arbeta sig genom denna dal! Sedan kom en ny
höjdplatå med nakna klippor.

Mischka sjönk ned djupt, vädrade och
stannade. Och plötsligt sträckte han fram huvudet
och stirrade full av längtan och vrede. Runt
omkring tystnad. Hans herre stack honom med
staven vid länden. Tjuren rörde sig icke. Då
råkade William i vrede och slog honom på de
magra, skumbetäckta sidorna. Mischka vände
sitt huvud mot honom. Det flammade plötsligt
upp hat i hans ögon. Han gjorde en förtvivlad
ansträngning och hoppade ur snödrivan. Hans
nästa rörelse var riktad mot mannen. Från
mulen föllo tunga blodklumpar blandade med
fradga. Hans näsborrar voro utspända i vrede. Det
ryckte i hans infallna sidor... Renen ville göra
ett hopp för att trampa ner sin herre och stånga
honom till krympling. Instinktivt lyfte William

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:02:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ishavet/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free