Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dödstrött, klagande blick på sin herre. En
krampryckning ilade genom kroppen.
William satte sig på släden och dröjde så
några minuter med böjt huvud. Hans hjärna
arbetade endast svagt, hans tankar kommo långsamt
och dimlikt. Han greps av illamående. Och han
kände ingenting varken för den döende renkon,
sig själv eller de båda där hemma. Plötsligt gav
Mischka upp ett långdraget, skarpt tjut, liksom
om han ropade på hjälp. Ljudet dog bort över
den tomma slätten utan att återkastas.
William reste sig långsamt upp, drog fram
kniven ur bältet och gick bort till djuret, som låg i
sina sista dödsryckningar. Lugnt och säkert skar
han av strupen och böjde sig genast ned mot den
framvällande blodstrålen. Det var det sista
medlet att stärka hans utslocknade krafter. Han låg
på knä i snön och slukade länge det tjocka,
klibbiga, skarpt luktande blodet. Han fick det i
galen strupe, smorde ned ansikte och händer.
Därpå reste han sig upp och gick till släden. Han var
liksom berusad. Huvudet och fötterna voro så
tunga. Han sjönk ihop, somnade och snarkade
högt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
