Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från klippan ned i havet. Vad skulle han med
detta missfoster? Han hade icke flyttat hit för
att draga upp idioter! Han ville ropa:
»Förbannelse över er, natt och snöstormar och hela detta
land!» Men han behärskade sig genast.
»Galenskap! Det är förtvivlan. Det är skriket från en
människa, som känner sig förlorad. Svaghet. Så
här går det icke! Jag har ännu kraft kvar. Jag
ska fortfarande kämpa mot naturen! Vad gör
det, att den tagit en son från mig? Jag har ju
en annan! Det är icke sant, att han kommer att
bli idiot! Nej, säkert inte...»
William tittade åter på sonen, och hans
ansikte hettade.
— Ett helt vanligt barn. Icke alls onormalt.
Bara litet och svagt. Det gör ingenting. Det
kommer nog att bli stort och starkt. Hå hå! Vilken
präktig pojke det kommer att bli! Mitjuschka.
Vänta bara, vi ska nog härda dig! Du kommer
att bli förståndig... det ska bli någonting av dig!
Ingen oro! Allt är bra... Skada med Ssjoma,
nu hade jag haft två... Vad han var klok och
kraftig! Skada...
Några dagar senare greps William åter av
tvivel. Han vände sig försiktigt till sin hustru:
— Säg, Vera, vad tycker du om honom?
— Hur så? Varför frågar du det? frågade
hon misstänksamt tillbaka.
— För ingenting precis. Men han tar sig visst
inte tillräckligt. Hur är det med hans aptit?
— Den är utmärkt. Han äter duktigt.
— Och hans sömn?
— Han sover fullt normalt.
William andades lättare.
— Normalt? Det är bra! Det är mycket bra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
