Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att sömnen är normal! Men varför ler han
egentligen inte? Jag förvånar mig över att han inte
ler.
— Det vore väl mycket egendomligt, Nikolaj,
om ett nyfött barn skulle le. Glöm inte, att han
bara är en och en halv månad gammal!
— Ja visst. Allt är bra. Normalt. Allt
normalt. Det är det viktigaste.
William tar sin pipa, tänder den belåtet och
drar in röken med välbehag.
— Du Vera, för nån tid sedan såg jag en säl,
som var stor som en tjur. Ja, på mitt hedersord!
Det var synd, att jag inte hade ett gevär med. Då
skulle den fått en kula i huvudet. Den dök upp
alldeles bredvid båten och stirrade nyfiket på
mig en lång stund. Jag har aldrig förr sett ett
sånt vidunder till säl! Den var mycket
gammal... För resten, min gumma lilla, du vill
kanske ge mig litet te nu? Och litet tranbärssylt. Det
skulle smaka bra i dag...
Vera gick nu varje dag till bukten. Hon steg
upp på en klippa och stod och blickade ut mot
det blå fjärran. Men havet var öde, och hon gick
sorgsen tillbaka hem.
En dag dök en liten svag punkt upp vid
horisonten. Den växte och växte och blev allt
tydligare. Rök steg upp. Veras händer och ben
darrade av sinnesrörelse. Hon tryckte gossen tätt
intill sig. Barnet började gråta... Hon sprang
hem för att amma det och på samma gång hämta
kikaren. Därpå sprang hon åter ut. Utan barnet.
Utan att känna kyla eller trötthet stod hon och
stirrade med spänd uppmärksamhet på det
alltjämt växande fartyget. Snart kände hon igen det.
Det var Donner. Kapten Lyssjenko. Då skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
