Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det alltså stanna här längre än vanligt. Han,
kaptenen, skulle dricka te hos henne och berätta
många nyheter för henne. Var var William nu?
Skulle han komma tillbaka snart? Hon kände
sig rädd.
Med buller och brak kastade fartyget ankar.
På styrbords sida firades en båt ned. Från den
lyste fyra matrosansikten och ett femte... det
välkända...
Nej! William fick icke komma tillbaka nu! I
hans närvaro skulle hon icke kunna glädja sig så.
Kapten Lyssjenko var lika glad och munter
som alltid. Han tycktes till och med ha blivit
yngre. Det var kanske emedan han blivit
slankare och rakat bort sitt lilla blonda skägg.
De sutto i hemmet. Vera läste breven hastigt
och under stark sinnesrörelse. Kaptenen hade
med sig nästan ett helt dussin till henne.
— Vera Jakovlevna, ni får förlåta... Jag vill
inte såra er, men ni har åldrats mycket här.
Vera tittade upp från breven.
— Åldrats? Varför skulle jag bli sårad för
det? Jag är glad, att ni är så öppenhjärtig och
sanningskär... Ja, jag har åldrats mycket. Men
vad har jag inte upplevat allt! Vet ni, att
Ssjomotschka...
Hon fortsatte icke, hon böjde huvudet och
gömde ansiktet i händerna. Det ryckte i hennes
skuldror.
Kaptenen förstod.
— Ssjomotschka? Är det möjligt?... Vera
Jakovlevna, det är ju förfärligt. Ni kan inte
fortsätta att leva här i denna omgivning, ni, en så
spröd kvinna, som är van vid en helt annan
miljö!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
