Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste ju ta reda på, hur de kära grannarna mår!
utbrast Ambrossi på avstånd, då han steg
uppför strandsluttningen.
— Farbror, hjälp oss! Vi kan inte ensamma
dra upp båten! höll Nikita honom tillbaka,
medan han sysslade med båten.
— Låt den vara! Den kommer inte att driva
sin väg! Den gamle vände sig på nytt mot Vera.
Men du, unga fru, har blivit mager, tycker jag.
Har du hemlängtan? Det är inte bra, är ingen
idé. Och var har vi husbonden?
— Han vilar sig litet. Han har nyss kommit
hem.
— Aha! Han vilar sig. Ja, låt honom göra det.
Men vet du, visa oss den där maskinen, som
man fört till er från staden!
— Vilken maskin? frågade Vera förvånat.
— Den där som... som talar som en
människa och sjunger olika sånger. Det är för dens
skull vi kommit hit. Längs hela kusten talar man
om den.
— Åh! Grammofonen! Men, hur vet ni, att vi
har en sådan? frågade hon förvånat.
— Du ser ju, att vi vet det. En mås har talat
om det för oss!
Farbror Ambrossi log hemlighetsfullt och
strök sitt toviga, röda skägg.
Hundskallet väckte William. Han gick ut och
ställde sig att vänta på verandan.
— Nej, det var roligt! Mycket roligt. Kommer
ni hemifrån, eller har ni varit någon
annanstans?
— Kommer just hemifrån. Ville gärna titta på
din människomaskin, svarade den gamle.
William skrattade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
