Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bra till, men i år visste han, efter alla tecken att
döma att den skulle göra det. I år hade det
vandrat mycket få sälar och dessa voro dessutom
långt borta från kusten. För övrigt voro redan
täta stim av stenbiten där, vilka bebåda laxens
ankomst.
William stod på stranden och sög allvarligt på
sin pipa.
— Vera, kommer du ihåg, hur vi slet här för
tre år sen?
— Ja, det var ett undantagsår. Den här
gången behöver det nog inte bli så mycket, svarade
Vera.
— Vi får se... Ser du, det finns redan
ganska mycket småfisk där. I morgon måste de stora
komma. Synd att vi bara är två! Det skulle
varit något att göra med nätet.
Följande dag kommo verkligen de stora
fiskarna, fast först i små stim. Ännu en natt...
och huvudstimmet kom! Floden erbjöd en
intressant anblick. Vattenspegeln krusades av
fiskarnas rörelser på de lugna, djupa ställena.
Ibland hoppade några fiskar från den ena sidan
till den andra eller hoppade högt upp ur vattnet,
varvid deras silverfjäll glänste skarpt i solen.
William och Vera uppbjödo alla sina krafter för
att draga de överfulla mjärdarna ur floden.
De voro belåtna med fångsten, sutto på en sten
och vilade sig. Med utsträckta armar låg
Vladimir och sov bredvid dem. De andra barnen voro
hemma under den äldstes uppsikt.
— Så egendomligt! Vad är det egentligen, som
driver dem från havet uppför floderna? frågade
Vera allvarligt, när hon såg den väldiga högen
sprattlande fiskar på stranden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
