Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svårigheter och försakelser, som väntade honom
på denna ovanliga väg. Naturligtvis hade han
tagit alla kvinnliga svagheter med i beräkningen
före avresan till polarkusten. Han hade vetat, att
Vera skulle komma att gripas av hemlängtan och
tvivel, men han hade förlitat sig på sitt
inflytande. Och nu såg han, att allt gick så, som han
ville. Snart var det tolv år, som de levat här.
Under denna tid hade han inverkat i hög grad
på hustrun och tvingat henne att tänka och
känna, som han ville. Han hade blivit rotfast i
det här landet, hade lärt sig övervinna åtskilliga
hinder och fördraga umbäranden. Han hade
härdat sin kropp och stärkt sin vilja ännu mera.
Men det viktigaste — hans förhoppning och
glädje — han hade fem barn av sitt eget kött och
blod, av sitt eget förstånd och sin egen vilja. Nu
låg alltsammans hos dem. Han måste ingjuta sin
vilja och sin energi i dem alla, sin kärlek till
livet, och sin målmedvetenhet. Nu var deras
uppfostran det viktigaste. Han kunde icke beklaga
sig över de båda äldsta, i synnerhet Dmitri. De
hade mycket i arv av honom. Därför måste han i
dubbel måtto passa väl på dem och oförvillat
styra deras liv.
Den djupa fåran på hans panna jämnades ut,
hans ansiktsuttryck blev helt vekt. Han rätade
på sig, sträckte på axlarna, så att det knakade i
benen.
Styra deras liv... ja, det kunde han. Det var
han van vid.
Medvetandet om vikten och betydelsen av allt
det som han gjort, fyllde honom med stilla
glädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
