Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I det mänskliga livet är emellertid allting
underbart inrättat. Några små framgångar hade
försatt William i ett utmärkt humör. I går hade
en ovanligt stor räv råkat i en gammal, nästan
glömd fälla. Hade den bara haft vinterpäls! Det
hade varit värt något. Men skinnet var icke det
viktigaste utan det att ett stort djur gått i fällan,
alldeles oväntat och utan att det fanns något
lockbete i den. Och när William gick till
stranden i dag på morgonen hade en stor örn svävat
över hans huvud. Var hade den kommit ifrån?
Vad hade fört den till dessa trakter? William
hade hunnit springa efter sitt gevär, och med
första skottet hade han träffat den stolta fågeln.
Ett sagolikt skott! Nu låg den döda örnen vid
verandan. Man kunde ju icke använda den till
någonting. Man kunde visserligen stoppa upp
den; det skulle icke varit dumt, men det lönade
sig icke att kasta bort tiden på onyttiga ting...
Men skottet... ett mästerskott!
Dessa två små händelser hade förändrat
Williams sinnesstämning.
Hans son kom ut på verandan.
— Pappa, kom in och ät frukost!
— Mitjuschka, är det inte en grann fågel jag
har skjutit?
Pojken gick bort till fågeln, bredde ut dess
vingar och rörde vid näbben med en käpp.
— Pappa, varför har den en sådan skarp, böjd
näbb. Måsarna har ju en helt annan!
— Måsarna äter fisk, men örnarna fångar
harar, råttor och andra smådjur. Med en sådan
näbb kan de slita sönder köttet bättre...
Det var helgdag i dag. Det fanns mera på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
