Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tala, utan att spara sina krafter. Händerna
blödde, armbågarna voro sönderslagna, kläderna
sönderrivna. De små barnen gräto och skreko inne
i rummet, men ingen hade tid att tänka på dem.
Mitja blev snart trött. Ej heller Vera orkade
längre. William hade blivit biten i fingret, men
han och Marina fortsatte att släpa och slita.
Rummen voro redan fyllda av säckar, lådor och
fat, men det fanns ännu mycket kvar i
förrådskammaren, ty där fanns hela årsförrådet. Utom
alla livsmedel och sälskinnen hängde rävskinnen
där under taket. Fiskfaten stodo i skjulet vid
stranden. Förutom allt detta hade William även
ett stort förråd foder åt renarna. Allt var nu i
fara att bli förintat.
Natten gick utan en minuts sömn. Tusentals
råttänder och tassar gnagde och revo under
golvet, på verandan, vid husväggarna. Man hörde
ett ständigt flåsande och pipande. Barnen gräto
av rädsla. Lappkvinnan bad. Vera svimmade ett
par gånger. Hon tyckte, att råttorna hade trängt
in i huset i stora skaror och överföllo
människorna.
På morgonen gick William ut. Överallt funnos
oräkneliga massor lemlar. De sprungo runt
omkring huset, omkring skjulet, gnagde överallt och
ville tränga in överallt. Gården var full av dem.
Man hörde den rasande renkons och kalvens
stampande. De voro utom sig. Hundarna skällde
och tjöto i sitt stall. Man måste släppa ut dem.
Så snart William öppnat dörren, störtade de
rasande djuren ut. Deras ögon lyste av
förskräckelse, deras ben blödde. Här och var hade
lemlar bitit sig fast vid dem. Renarna trampade på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
