Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vad är det med grammofonen? Nikolaj,
man kan inte dra upp den.
Han gick dit, drog på veven, tittade under
locket och sade lugnt:
— Fjädern har gått sönder!
— Hur blir det då? Kan du laga den?
— Knappast. Man måste nita ihop fjädern, och
jag har ingen drillborr. Jag ska försöka en gång,
när jag får litet tid över.
Han dolde sitt triumferande leende och gick
bort till fönstret...
En mörk dag, då stormen rasade över havet
och William arbetade bredvid boningshuset, dök
plötsligt en akja upp förspänd med fyra renar.
I fordonet satt Vassili, en bekant lapp. Sedan
han hälsat på William, började han utan
omsvep:
— Fader Biljam, mig hört dig renar dött, dig
hundar dött. Giv maskinen, tag två renar!
— Vilken maskin? frågade William, som icke
förstod, vad Vassili ville.
— Din liten människomaskin med röst.
— Å, grammofonen! sade William glatt. Kom
in! Vi kan tala om saken.
Detta kom verkligen lägligt. Men vad skulle
hans hustru säga om det?
Vera hade emellertid ingenting att invända
mot bytet. Hon sade:
— Ja, du kan byta bort den! Men kan du
reparera den?
— Jag ska genast försöka. Det kanske går.
William öppnade lådan, tog ut fjädern och
började skruva litet här och där. Gästen betraktade
uppmärksamt varje rörelse.
Till hans stora glädje började grammofonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
