Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hustrun satt, mannen stod. Ansikte vid
ansikte rodde de, övat och i takt. De togo ut långa,
kraftiga årtag. Båten gled lugnt över den
sömniga vattenytan...
Anna har dockor. Hon har fått dem dels av
fadern, som fört dem med sig från staden, dels
av modern, som sytt dem av lappar. Hon sätter
dem på soffan och talar med dem:
— Sitt stilla! Gör inga dumheter! Ni ska strax
få middag!
Så vänder hon sig mot sin yngre syster:
— Sina, ska vi leka tillsammans? Dina dockor
kommer och hälsar på mina. Ska vi ha en
musikafton? Säg!
Lilla systern leker stilla och tyst i en vrå
bredvid byrån med snäckor och färggranna stenar.
Hennes dockor sova redan och ha en filt över
sig. Utan att vända på huvudet svarar hon
ovänligt:
— Jag vill inte leka med dig, för du har
skvallrat på Mitja för mor!
— Varför lyder han inte då? Han springer
bara omkring, och jag ska plågas med er! Jag
vill också gå och promenera! säger Anna sårad.
— Jag ska aldrig leka mera med dig.
— Så låt bli då! Jag ämnar inte gråta för det.
Båda flickorna äro tysta en stund.
Andruschka, som har lagt sig på magen på golvet, ritar
några djur på ett stycke papper. Han är så
upptagen av vad han håller på med, att han icke hör
på systrarna.
Den fyraårige Vladimir ligger i sin säng. I
denna hade alla sovit i tur och ordning, från den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
