- Project Runeberg -  Ishavet sjunger : familjeroman /
193

(1934) [MARC] Author: Pavel Grigorjevitj Nizovoj Translator: Edvin Björk - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de skriande fåglarna till sig. Båda skuro upp
fiskarna, de två äldsta sönerna trädde upp
fiskhuvudena på en tunn lina, som de drogo från
den ena pålen till den andra. Luften var full av
fågelskri och den skarpa lukten av saltad långa.

När arbetet närmade sig sitt slut, lade Vera
ifrån sig kniven. Nu kunde mannen klara resten
själv, hon måste gå till barnen. För resten var det
tedags. Hon tvättade av sitt blodiga
vaxduksförkläde, överdragsärmarna och stövlarna.
Pojkarna trädde upp de sista huvudena. William själv
lade de sista kluvna fiskarna i faten.

En halv timme senare ställde Vera — nu
tvättad, kammad och klädd i en vardagsklänning —
tekopparna på bordet. Från samovaren fräste
lustiga, vita ångstrålar.

Vid bordet var William också en annan än
den, som för en halv timme sedan skötte kniven
och smorde ner sina händer med fiskblod och
inälvor. Han hade icke något arbete mera förrän
i morgon. Även han hade tvättat och klätt om sig,
och över hans ansikte låg ett uttryck av mätt,
glad belåtenhet.

William hade icke kunnat klaga på ödet under
de sista åren. Fisket och jakten hade givit
rikligt. Varje vår och höst levererade han varor för
betydande summor till faktoriets inköpare och
inköpte genom denne det nödvändiga för
hushållet. Men icke bara det. Ibland for han själv
in till staden. Han måste ju bereda sin familj
litet glädje också, köpa någonting till var och en
av dem. Han hade redan skaffat ett riktigt bra
litet bibliotek. Och det fanns på nytt en
grammofon i huset. På hustruns enträgna böner hade
han köpt den förra sommaren. »Nå ja, låt henne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 15 21:36:49 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ishavet/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free