- Project Runeberg -  Ishavet sjunger : familjeroman /
206

(1934) [MARC] Author: Pavel Grigorjevitj Nizovoj Translator: Edvin Björk - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från land mer än någon annan, ty den driver
dem från stranden ut på öppna havet...

— Vi måste bara komma bort till klippan.
Där, under stranden, blir det lättare, lugnade
William sin son. Där borta finns inga vågor.

Plötsligt ändrade havet utseende.
Ovädersmolnen svävade i tunga, smutsgrå bollar och flöto
samman till ett svart, svällande skikt. Det blev
mörkt i förtid. Runt omkring dånade och
brusade det. Hotande vågor störtade med stigande
dån mot båten, färdiga att med sin tunga massa
störta sig över den. Men båten lyfte bogen i
höjden, som om den ville ta ett språng, och den
brusande vågen gled bort under den. Några
ögonblick skakade båten i vattenstänk och skum på
vågkammens topp, därpå gled den ned i den
svarta vattendalen. Men nästa vågkam syntes
redan några meter över Williams huvud.
Roddarnas åror skuro antingen genom luften eller
sjönko så djupt ned, att de knappt kunde föras
genom vattnet. Det värkte i bådas kroppar av
ansträngningen och det iskalla vattnet. Deras
fingrar lydde icke längre. Men de fingo icke sluta
upp att ro för ett enda ögonblick, icke förlora
kursen.

William kände icke medlidande varken med
sig själv eller sin son. Och han var heller icke
rädd. Det enda han kände var vilje- och
muskelspänning. Ibland flammade tanken på familjen
upp i någon vrå av hans medvetande... Blossade
upp och slocknade lika fort, som om den varit
något främmande. Och på nytt samlade han all
sin viljestyrka och arbetade som en rasande med
årorna, fastän han insåg att kampen var
ändamålslös, att han skulle komma att driva ända

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 15 21:36:49 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ishavet/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free