- Project Runeberg -  Ishavet sjunger : familjeroman /
207

(1934) [MARC] Author: Pavel Grigorjevitj Nizovoj Translator: Edvin Björk - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bort till horisonten. »Bara dit bort till klippan,
dit bort till stranden», kretsade en tanke envist i
hans hjärna, trängde sig in i hans muskler...
Bara icke förlora kursen... Och kursen — den
var rakt mot vågorna! Där borta, i det mörka,
dånande kaos, låg den osynliga stranden
någonstans. Han ville uppmuntra sonen litet, ville säga
någonting till honom, men vinden och det salta
vattenstänket täppte till hans mun. Plötsligt
greps han av en tanke: »Vågorna kunde spola
pojken över bord.» William glömde årorna och
sig själv och ropade förskräckt:

— Nog, Mitja! Ro inte! Bind fast dig vid
toften!

Hans röst drunknade i vågornas dån. En ny
våg kastade båten i höjden, slog emot bogen och
täckte den med vattenstänk och skum. Och när
båten störtade ned i vågdalen, hade den förlorat
kursen. Ett ögonblick senare flög sonens högra
åra över faderns huvud. Pojken låg under
toften och klamrade sig krampaktigt fast vid
brädan. Åter skrek William förtvivlat och försökte
överrösta elementets dån:

— Surra fast dig! Surra fast dig!

Men sonen hörde det icke. Hans händer
stelnade i sitt grepp. På nytt skakade båten på en
vågkam. William gjorde en snabb rörelse för att
slänga årorna i båten. Han kunde omöjligt ro
längre. Ett nytt vågslag — och även hans åra flög
genom luften. Med nästa rörelse hissade han
upp ett litet stormsegel, böjde sig genast fram
över sonen och band honom med ett rep vid
totten. Och först då upptäckte han, att båten var
till hälften fylld av vatten. Hastigt kastade han
fisken över bord och grep öskaret.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 15 21:36:49 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ishavet/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free