Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Stjepan Jegoritj, jag tror inte, att det blir
så. Det behöver bara komma en liten storm, så
bryter isen upp. Det är för tidigt ännu.
— Ni talar bra! Storm! Och om det inte
kommer? Jag har tjugutusen pud fisk! Ska jag
kanske frysa den här? Och när isen så börjar packa
ihop sig på våren, så kan den spränga sönder
hela fartyget. Och vem är skuld till det? Jag!...
Jag måste telegrafera efter en isbrytare!
— Stjepan Jegoritj, det är mer än hundra
verst över väglöst land till närmaste
telegrafstation!
— Om det så vore tusen kan jag väl inte bli
sittande här som en narr!
Kaptenen var ännu ung, men han hade redan
deltagit i en karisk expedition. Och han hade
varit på valfångst vid Spetsbergen och Novaja
Zemlja mer än en gång. Det var endast av en ren
tillfällighet, som han hamnat på en seglare det
här året...
De kommo till stranden. Mödosamt klättrade
de uppför den av stormen nerisade och med
finsnö betäckta strandsluttningen. Härifrån och till
Williams hus var det icke mera än sju, åtta verst
fågelvägen. Men de måste snart avstå från denna
raka väg. De stötte på sådana snöhinder att de
icke kunde komma framåt vidare. Därför måste
de taga omvägar längs den skyddande stranden.
Detta gjorde, att vägen blev nästan dubbelt så
lång.
Här var havet på sina ställen alldeles isfritt.
De jättelika ishålorna hade veckats ihop av
vågorna. Då de vandrade vidare och svängde av
vid en klippa, öppnade sig breda vattenytor. Och
åt väster fanns icke ett enda isflak ända bort till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
