Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
togo sina tillhörigheter och åkte hem på skidor
över tundran. Kaptenen lade inga hinder i
vägen för dem att ge sig i väg. Det fanns för resten
inget arbete. Och dessutom blev det sju munnar
mindre att mätta. Och sju man mindre i den
trånga manskapskabyssen. Bara detta var en
välgärning för de åtta man, som stannade kvar. Och
så blev det mindre buller och bråk. Utan arbete
bli människor snart vilda och glömma
skeppsdisciplinen.
Nu blev Stjepan Jegoritj daglig gäst i
Williams hus.
Han var ung och eldig, förstod att berätta på
ett medryckande sätt och att alltid vara
uppmärksam på rätt tid mot husets fru. Detta är
egenskaper, som kvinnorna sätta mycket högt.
Och det dröjde icke lång tid, förrän han hade
fått en liten plats i Veras hjärta.
William märkte icke eller ville icke märka det
kärleksspel, som började utveckla sig mellan
hans hustru och den unge sjömannen. Han
träffade ofta gästen i sitt hus, när han återvände från
någon jakt. De voro icke i det stora
vardagsrummet, där barnen vanligen brukade leka, utan
i det lilla rummet bredvid med de stoppade
möblerna. Det hände att båda två blevo mycket
förlägna, när han plötsligt visade sig, och började
tala om alldagliga ting. William kände, att de
hade talat om något annat, innan han kom. Men
han lät icke någon märka, att han gissat detta,
och att dessa förtroliga samtal mellan dem
berörde honom illa.
Han hälsade vänligt på dem, berättade
någonting eller lyssnade på dem ett ögonblick och gick
sedan in till barnen. Han uppträdde över huvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
