- Project Runeberg -  Ishavet sjunger : familjeroman /
221

(1934) [MARC] Author: Pavel Grigorjevitj Nizovoj Translator: Edvin Björk - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

taget så mot dem, som om det icke försigginge
något ovanligt.

Vera betraktade ofta i smyg mannens ansikte.
Vad tänkte han månne om hennes uppförande?
Hade hon kanske redan gått för långt? Skulle
hon sluta denna lek? Led han för hennes skull?

I Williams ansikte kunde hon emellertid icke
upptäcka någonting oroande. Han var som
alltid: en vänlig husfar eller något grubblande.
Hade han ingenting att göra? Inga sorger?

Var han verkligen icke svartsjuk? Var det
honom verkligen likgiltigt, hur hans hustru
uppförde sig mot en främmande man? Var det
verkligen så — då älskade han henne icke! Där det
icke finns någon svartsjuka, där finns det heller
icke någon kärlek. Vera kände sig djupt sårad.
Hon, Vera, hade offrat allt för honom. Hon hade
tillbragt år av pinande längtan. Och så som hon
såg det nu, hade han icke ens älskat henne
verkligt. Han behövde bara en mor för sina barn!
Och detta hade hon icke upptäckt tidigare! Det
borde hon dock ha kunnat förstå av allting! Icke
ens hennes första flykt — dit bort till
fyrtornet — hade han förebrått henne. Alltså... Men
kanske var det endast självbehärskning, endast
hans utomordentliga viljestyrka?

»Nej!... Han måste bli svartsjuk! Jag vill se
lidandets och vredens krampryckningar! Jag
vill det!» sade hon till sig själv och började visa
sin dagliga gäst mera uppmärksamhet och
vänlighet.

William reagerade starkt mot varje handling
av hustrun, fastän han bemödade sig att visa sig
lugn till det yttre. Han hade vädrat fara redan
vid deras andra möte. På ena sidan fanns en ung,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 15 21:36:49 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ishavet/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free