- Project Runeberg -  Ishavet sjunger : familjeroman /
222

(1934) [MARC] Author: Pavel Grigorjevitj Nizovoj Translator: Edvin Björk - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kraftfull man, som tills vidare hölls tillbaka av
samhällelig anständighet och den visade
gästvänskapen. På andra sidan en ivrigt vaksam
kvinna, som var färdig att blossa upp i sin andra
ungdom. Mellan dem gledo strömmar, som gav
en särskild ton åt kaptenens röst och blick och en
kattlik grace åt Veras rörelser.

Han såg allt detta och bedömde läget
välbegrundat. Han måste hålla sina själskval inom en
viss gräns, avvakta något visst skarpt
framträdande i Veras uppförande. När han var ensam,
kokade vreden inom honom, pinade han sig,
rasade. Men knappt hade han kommit upp på
verandan, förrän han stolt och högmodigt
undertryckte alla känslor av svartsjuka och tog på sig
masken av lycklig familjefader.

Men man närmade sig redan gränsen...

Förutom dessa båda män, vilkas
uppmärksamhet var riktad på Vera, fanns det ytterligare fyra,
som tänkte på henne och kanske med ännu
större spänning. Det var de fyra egensinniga
matroserna och fångstmännen, vilka hade blivit råa
och ohyfsade under färderna på Ishavet. Det
flera månader långa kringirrandet på havet, den
ständiga kampen mot elementen, dödens
ständiga närvaro — därpå plötsligt lugn, fullständig
sysslolöshet och denna kvinna, som föreföll dem
så ovanlig! Med sitt späda, bräckliga väsen och
angenäma umgängessätt var hon en lockelse för
dessa råa, starka män. Tag ovarsamt i henne,
och du bryter sönder henne! Låt henne falla —
och hon går i bitar! Hemma var Vera, då hon
icke hade något arbete, verkligen som förr, en
stadsdam med mjuka rörelser, med ömhet i blick
och röst. Detta upprörde matroserna så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 15 21:36:49 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ishavet/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free