Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våldsamt, att de miste all besinning. Var och en av
dem tänkte endast på henne. Och tänkte
primitivt, brann av djurisk känsla, som icke kände
några hinder.
En dag kom kaptenen tillfälligtvis att lyssna
på brottstycken av ett ovanligt samtal, som
trängde ut genom den öppna dörren till
manskapskabyssen.
Kaptenen kände genast igen rösten. Det var
den unge matrosen Fjodor Jerschovs från
Arkangelsk. En annan röst, hans landsmans,
fiskaren Vorobjov, svarade honom genast:
— En kvinna och fyra... det är förbannat!
Vi går bara i vägen för varandra, sade en
högljudd, rå stämma.
— Ni har glömt de andra två!
— De är väl ingenting. Måtte fan ta dem! Vi
är redan fyra!
— Ni kan göra vad ni vill, jag gör vad jag vill,
blandade sig en ny röst i samtalet.
Det var den äldste av manskapet, Kusma
Sybunov, styrmannen. Kaptenen såg genast
tydligt för sig den stora, klumpiga gestalten med det
väldiga bröstet och de grova händerna.
— Och om någon går i vägen för mig... så
ska jag nog bli färdig med honom! Åt fanders
med det här snacket!
Det blev ett vredesutbrott. Våldsamma
svordomar. Någon slog näven i bordet. Man kunde
icke urskilja de enstaka rösterna.
Kaptenen gissade vem samtalet rörde sig om.
Det upprörde honom på det högsta och höll
honom kvar, där han stod.
— Vi måste dra lott! ljöd Jerschovs högljudda
röst genom larmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
