Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Båda sågo vilt på varandra och andades tungt.
Men vreden försvann snart. Bujok tvättade sig
med snö, därpå rev han av kanten på sin skjorta
och mumlade mörkt till Sybunov:
— Bind om det där... Den förbannade knölen
bet mig nästan ända in till bara benen... Det var
tur för honom, att du kom. Annars hade jag
gjort kål på honom utan vidare.
Vorobjov gjorde sig i ordning.
— Ni är verkligen ena idioter, det ser jag. För
ett fruntimmers skull håller ni på att slå ihjäl
varandra!
Sybunov teg, tände sin pipa och stod och
funderade på någonting. Även de båda
motståndarna stodo tysta mitt emot varandra. De hade nu
hunnit lugna sig.
— Hör på, pojkar. Ni måste gå hem nu.
Annars kommer kaptenen att fråga efter oss... och
då är vi inte där. Och då kommer han att bråka
alldeles förbannat.
Han tog åt geväret på axeln.
— Nå... marsch! Och vad kvinnan
beträffar... så brådskar det inte... Hon springer nog
inte sin väg...
Matroserna lydde ogärna. Några minuter
gingo de alla tre tigande bredvid varandra. Och när
de hade kommit ned till havet igen, befallde
Sybunov:
— Marsch till fartyget, och det fort! Jag ska
gå tillbaka till min vak och vänta där. Det kan
hända, att jag skjuter något.
Han vände sig plötsligt och gick åt sidan.
Vorobjov tog Bujok vid axeln och viskade:
— Förstår du, vad den knölen vill? Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
