Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin följeslagare, precis som om det vore första
gången han såg honom.
— Vet ni, det är sjukligt. En mycket elakartad
sjukdom. Ni måste låta behandla er av läkare.
Ni måste ovillkorligen gå till en läkare... Nå,
nu talar vi inte mer om den saken. Vi måste gå
åt det här hållet!
Han gled nedför sluttningen och gick med
korta, osäkra glid över den spegelblanka isen.
Stjepan Jegoritj band sälskinnsremmarna
under skidorna. Han sträckte på sig och gick
litet längre upp på snön, där det icke var så halt.
Han gick och tänkte på sig själv, på sin
ledsagare, som han icke kunde förstå, och på kvinnan
där borta i huset, vilken stod dem båda så nära.
Hon var dock tilldragande! Ju mera tiden
närmade sig för hans avresa, desto starkare drogs
Stjepan Jegoritj till detta hus. Hade kärleken
månne vaknat? Han blev förskräckt. Eller var
det endast vana? Vad det nu än var, skulle
avskedet bli tungt för honom.
Kaptenen kom ut på mitten av floden. Han var
försjunken i tankar och märkte inte att den
mjuka isen under snön gav efter och att vatten
trängde upp till ytan. Plötsligt brakade det dovt.
Snömassan sjönk tungt. Under den strömmade
vatten fram från alla sidor och flöt hastigt över
omgivningen.
Kaptenen skrek, skärande och vilt, och
bemödade sig förtvivlat att frigöra sig från skidorna.
När William vände sig om vid hans skrik, stod
hans följeslagare redan i vatten upp till midjan.
Hundarna sprungo oroligt skällande runt om
vattnet.
— Simma tillbaka! Där borta är det grundare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
