Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man rannsakade deras fickor och var just färdig
att släpa dem med sig uppåt bergen, i avsikt att
utpressa en lösepenning av deras familjer, då
plötsligt ett annat, talrikare band dök upp på
skådeplatsen. Dessa anföllo de förstkomna, togo ifrån
dem både byte och fångar, och så — marsch! —
var det för de resande att följa med sina nya ägare.
Nå, man tar saker rätt gemytligt i Spanien. Efter
en stund drog en av de resande upp ur fickan ett
cigarrettetui, som undgått herrar rövares
undersökningar, tände en cigarett och bjöd en åt den
bandit som marscherade bredvid honom. Denne
blev rörd över artigheten, tackade och började
konversera. Hur det var, kom samtalet att röra
sig om det hedervärda stråtrövaryrket, dess mödor
och dess chancer. Rövaren beklagade sig bittert
över de dåliga tiderna. Yrket bar sig inte längre,
det var för mycket konkurrens, och så hade de
resande börjat visa en så tarvlig småaktighet: de
anade, när de gåvo sig ut på en resa, att de skulle
råka ut för rövare och togo därför alls inga pengar
eller dyrbarheter med sig. Ja, somliga drevo
gnideriet så långt att de klädde sig i gamla, trasiga
kläder. ’Se på den här jackan!’ utropade herr
rövaren och slog sig patetiskt för sitt bröst, ’ni
ser hur dålig den är — och den är ett byte från
vår senaste expedition! Är den inte så att man
skäms över att behöva stjäla ett så uselt plagg?
Den allra ärligaste stackare bär inte värre trasor!
Och så äro folk så hårdhjärtade nu för tiden! De
vilja ibland inte alls betala ut någon lösen för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
