Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en ganska passabel middag. Att maten var stekt
i olja hade de redan börjat vänja sig vid.
När de slutat middagen, kommo konsul Werner
och m. Dumesnil överens om att de, som ett litet
tack till den välvillige hjälparen vid bordet
bredvid, skulle inbjuda honom att dricka en kopp kaffe
och röka ett par cigarretter tillsammans med dem.
Spanjoren tackade för inbjudningen med en
bugning full av värdighet. Men när han steg upp
från sitt bord för att flytta sig till deras, märkte
de resande till sin outsägliga häpnad, att han var
barfota och att hans benkläder nedtill voro i ett
mer än bedrövligt skick.
Bodde han hemma i Stockholm, tänkte Torvald
för sig själv, så skulle han ju rent av kallas en
koling! Men här i landet tyckas till och med
kolingarna se förnäma ut!
Det var verkligen med nobless i hållningen och
en naturlig behagfullhet i sättet som spanjoren
slog sig ned vid deras bord och uttalade sin glädje
över att ha kunnat vara dem till en liten hjälp.
Han förfrågade sig om vad de sett och var
synbarligen glad att höra, att de voro förtjusta i Toledo.
»Vad ha ni för förare?» frågade han.
Han såg icke riktigt nöjd ut, när de nämnde
Juan Valerios namn.
»Han är inte dum den pojken», sade don
Antonio — deras gäst hade presenterat sig för dem
som don Antonio Aviella — »men han känner
icke tillräckligt de gamla sägnerna. Skola ni
möjligen tillbringa någon tid här i Toledo?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
