Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyste något vitt. Han förde lyktan dit och märkte,
att där lågo högar av människoben. Då förstod
han, att här lågo de vilka före honom begivit sig
ned för att söka skatten och vilka fallit offer för
den stora hunden. Och han vände om och flydde,
medan håren reste sig på hans huvud, och han
tyckte sig höra avgrundshundens tjut bakom
honom. Han kom levande upp i ljuset igen, men
dagen därpå dog han.»
»Han förkylde sig väl därnere och fick
lunginflammation», anmärkte m. Dumesnil nyktert.
»Det brukar vara en otäckt obehaglig luft i sådana
där hålor.»
Don Antonio bevärdigade icke denna vanvördiga
anmärkning med ett svar. Han fortsatte:
»Icke långt därefter var det en lärpojke som
fruktade att bli straffad av sin stränge mästare för
en förseelse han begått och som flydde ner i
hålan. Han kom efter flera dagar ut igen genom
den utgång som finnes tre mil borta i bergen,
men icke heller han levde långt därefter. Det var
över denna utgång på andra sidan Tajo, som
fordom det ryktbara Herkules’ torn reste sig. Ni
kanske inte ha hört berättelsen om Herkules’ torn?»
Nej, det hade de resande inte, och de
uppmanade don Antonio att berätta den.
»Nåväl», sade don Antonio, »jag skall berätta
er historien om Herkules’ torn.
En dag kommo till don Rodrigo, den siste av
de västgotiska konungar som härskade här i
Toledo, två gamla män med långt vitt skägg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
