Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skräckt man och stod fast vid sitt beslut.
Följande morgon red han, åtföljd av en skara av sina
krigare, ut ifrån Toledo, över bron och in i
bergen på andra sidan Tajo, där han i en ödslig
nejd, tre mil ifrån staden, fann det underbara
tornet, vilket låg uppe på en brant klippa. Vid den
stora järnporten, vilken var tillsluten med många
bommar och lås från olika tider, stodo de båda
väktarna. De förfärades, när de hörde konungens
avsikt att intränga, och bådo honom avstå
därifrån. Men på hans bestämda befallning måste de
öppna låsen, det ena efter det andra, vilket skedde
med stort besvär, ty de hade rostat av ålder. När
till sist alla låsen öppnats och den stora porten
slogs upp på knarrande gångjärn, steg konungen
in, följd av sina krigare samt av fackelbärare. De
kommo in i en lång, mörk gång, där de på
avstånd hörde ett fruktansvärt dån, som väckte en
viss beklämning även hos de modigaste. När de
där framträngt ett stycke, kommo de till ett rum,
i vilket syntes på en piedestal en jättestor gestalt,
klädd i en bronsrustning och av ett förfärande
utseende.
Denna gestalt svängde en stor klubba, vilken
han oupphörligt slog i marken, varav uppkom det
dån de hört. Bakom bronsmannen var en dörr,
men det tycktes omöjligt att komma fram till
denna, så tätt föllo klubbslagen. Och om
bronsmannen var en levande jätte eller om han var en
stod, vilken genom någon förtrollning bragtes till
att på detta sätt oupphörligt svänga sin klubba,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
