Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
deln. Över denna rad av ryttare stod skrivet med
grekiska bokstäver:
’Förmätne konung, se här de män som skola
störta dig från din tron och underlägga sig ditt
rike.’
I bävande tystnad stirrade konungen och hans
följeslagare på gestalterna. Plötsligt tycktes dessa
börja röra sig, och där hördes som ett svagt och
avlägset dån av strider, man hörde hästar gnägga
och trummor mullra och pilar vina. Allt högre
och tydligare ljöd dånet, och duken rullades upp
och växte och började fladdra likt ett stort baner,
som fyllde hela den stora hallen. Snart hade
baneret förvandlats till ett moln — ett genomskinligt
moln, ur vilket de skugglika gestalterna skymtade
fram. Ett slagfält syntes; där sågos kristna
krigare inbegripna i dödlig strid med en härskara
museimän. De kristna veko, korsfanan sjönk, de
otrogna upphävde gälla triumfrop. Mitt i de
flyende kristna skarorna såg don Rodrigo en krigare
med krona på sin hjälm; konungen såg honom
blott från ryggen, men han igenkände rustning
och vapen och den vita stridshästen — de voro
hans egna! Efter några ögonblick av vilt tumult
sågs den vita hästen galoppera omkring utan
ryttare.
Bleknande vände konungen bort sitt huvud och
skyndade ut ur den olycksdigra hallen, följd av
sina män. I det yttre rummet stod icke längre
bronsjätten — han var försvunnen. Då de kommo
ut ur tornet, sågo de båda de åldriga väktarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
